Jag har kört omkull flera gånger. Det är sådant som händer när man är ute i skogen. Och jag har alltid full skyddsutrustning. Förutom en gång. Och det var då det hände på riktigt...

Vi var på semester i småland. Barnen var så stora att dom hade körkort - i alla fall det äldsta syskonet, så dom var hemma för dagen och på väg tillbaka till oss. Det var då som en osannolik händelsekedja satte igång...

Vi kom på att vi skulle bada i det fina vädret. Det var ganska nära till badplatsen (56.95171063548156, 13.766038747958369), och eftersom vi bara hade mc-utrustning till mig kom vi fram till att frun skulle cykla. Allt gick bra, men när vi skulle tillbaka till semesterboendet fick jag en ljus idé. Det tar en stund för henne att cykla, så jag kör en extra sväng. Trots att jag bara har jeans och lågskor som jag aldrig annars har. Ryggskyddet, mc-jackan, hjälm och handskar var på plats - och hur stor var risken att något skulle hända på denna korta extra lilla tur?

Det kom ett rådjur. Jag tyckte att vägen var ojämn och skadad, så trots att det var en hastighetsbegränsning på 70 km/h körde jag i ca 60-65. Höll extra koll bakåt så att ingen skulle bli sur att jag körde långsamt. Det var då han kom springande från vänster. Som Peter Forsberg när han gjorde sig klar för en tackling i Colorado Avalanche. Jag hann tänka - det är ett rådjur, väger inte så mycket. Bäst att bara köra på. Det är för sent att försöka stanna. 

Jag vet inte riktigt hur jag fick av mig hjälmen. Och solglasögonen hittades aldrig. Minns att det gjorde ont i vänster axel, eller snarare - jag minns att jag inte kunde röra vänsterarmen. Hade ont i bröstkorgen också, och insåg att jag inte skulle kunna resa hojen som de andra gångerna när jag bara brutit revbenen.

Jag ringde till min fru. Tänkte att hon på nåt sätt skulle hämta mig. Trots att hon inte hade varken bil eller körkort. Hon ringde vidare till 112, så vi fick till ett trepartssamtal. Dom försökte övertala mig att lägga på för att ringa 112 via appen så att dom fick mina koordinater, men jag vågade inte lägga på. Jag var rädd att inte kunna nå någon igen minns jag. Så jag lyckades till slut läsa upp (utan glasögon) koordinaterna som stod i telefonen så dom fick gå efter det. Dom skickade två ambulanser för säkerhets skull, förmodligen för att dom var osäkra på adressen.

Det tog ca 40 minuter innan dom var på plats. Jag lärde mig känna igen siluetterna av träden längs vägen. Det hjälpte mig när jag i efterhand ville hitta platsen. När man kör på vilt ska man märka ut platsen vet jag, så att jägarna kan hitta ett eventuellt skadat djur. Jag tänkte att - den stora BMW:n som jag lagt halvt på vägen och halvt i diket borde räcka. I efterhand fick jag veta att polisen inte lät den ligga där, dom bärgade den till Bromölla.

Under tiden... Barnen var på väg från hemmet i Helsingborg till vårt semesterboende. Dom hade värsta lattjo lajban i bilen såklart, och blev förvånade när dom mötte räddningstjänsten med blåljus på de små vägarna. Vad kan ha hänt där? Dom filmade den knasiga händelsen. När dom kom fram berättade dom att dom sett ambulanser, och fick reda på vem som låg i. Så knasigt! Se filmen i länken ovan!

Allt blev bra till slut. Facit är att jag bröt fem revben, vänster nyckelben och fick fyra sprickor i vänster skulderblad. Men jag skötte rehab ordentligt och var verkligen mer än noga med övningarna så även om man känner av det och inte kan göra vad man gjorde innan har det ändå blivit bättre än jag trodde att det skulle bli. 

Jag avstår inget, kör fortfarande MC och konditionstränar, även om joggingturerna fick bytas mot promenader under något år. En livserfarenhet, men inte en större livsförsämring med andra ord. Det mesta funkar. 

Hojen var på verkstad sjukt länge, men det gjorde inte så mycket eftersom jag också var på verkstad. Jag hade inte kunnat köra ändå. Men det var lite konstigt när den var klar, jag fick hämta den sent på eftermiddagen i Bromölla och dottern skjutsade mig dit. Hann inte ens fundera på om det skulle vara konstigt att köra igen, jag behövde ju få hem hojen så det vara bara att köra. Och ärligt talat - jag blev inte rädd för att köra mc, kanske lite rädd för rådjur.

Guess who is back, back again!